08 oktober, 2017

En fläkt av svunna tiders järnväg

Ånglok genom Bitternalandskap i helgen när järnvägen Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga firade 150 år. 
Tre år innan järnvägen Uddevalla–Vänersborg–Herrljunga (UVHJ) öppnade 1867 flyttade enligt husförhörslängderna min farfars farfar Järp-Anders och min farfars farmor Johanna till huset intill järnvägen på Långöholm/Tjockamossen. Här byggdes också en banvaktarstuga. Johanna var uppvuxen på Tjockamossen/Långöholm med sina föräldrar Perse-Johannes och Stina. 
En liten smula anade man kanske nu också hur storslaget det måste varit då –när tåget korsade lanskapet för första gången efter att järnvägen byggts klart. 
Jag minns hur min farmor på 70-talet alltid stannade upp och tittade när tåget gick förbi, kanske något hon tagit efter sin far som var barn när järnvägen kom.
foto av Ann Sparén.

26 juli, 2017

Adelsrötter åt olika håll

Jag har tidigare fått veta att det ska ha funnits adel bakåt i släkten på min farmor Esters sida. Nu fick jag även tips om att det på min farfar Martins sida finns adelsanor. 
På farfars sida ska det (om jag räknat rätt i generationerna) vara min farfars farfars mormors mormor som var "adelsfröken". Hon var född Gyllensting –Beata Elisabeth Gyllensting. År 1724 var hennes födelseår och hon var en "adelsfröken från St Ringstad i Öster Bitterna". Mer om henne finns t.ex att läsa i detta släktträd. 
Den Gyllenstingska släkten verkar ha varit relativt kortlivad men jag hittade en del info om den på denna sida (som ska vara från Skaraborgs Läns Annonsblad 1949).
Beatas mamma hette Anna Christina Gyllenhaal. I detta släktträd kan man följa dessa personer vidare bakåt. På Beata Elisabeth Gyllenstings föräldraras båda sidor vimlar det av fascinerande namn som: Sparre, Uggla, Rosendufva, Natt och Dag och Ribbing. För att nämna några. Enda ner till tidigt 1400-tal. Där ser jag t.ex. en Bruno Svensson till Forsheda som var född redan (ca.)1422 och som var häradshövding i Valle härad (i nuvarande Skövde och Skara kommun). 
Går man i stället framåt hittar man Hollywoodskådisarna Jake och Maggie Gyllenhaal i nutid :-) 
På min farmors sida är det min farmors farfars mormor som var född adlig, som Belfrage. Om det här.

21 juli, 2017

Kröke-Lotta -eller Knôka-Lotta på Munkabacken

Teckning av Torsten Andersson från Bitterna, ur skriften "Öster o VästerBitterna, Förteckning över gamla boplatser samt historier och berättelser av Torsten Andersson m.fl."

Lotta Andersdotter-Krök var min farmors faster, född 1859, två år yngre än min farmors far och med en fem år yngre bror. Liksom min farmors far Svante var hon född i utkanten av de s.k. Svältorna, på Krökemosse, Tålanna, i Bitterna.
När hon är 24, 1883, flyttar hon med sina föräldrar till Munkabacken i Bitterna där hon lever till sin död år 1923, 63 år gammal. Vad jag vet var hon aldrig gift och fick inga barn.
Min farmor ville ibland på 70- och 80-talet åka till Munkabacken för att plocka blommor på den plats där hennes farföräldrar och faster bott.
Som jag minns det fanns inte mycket mer spår än en jordkällare och någon stengrund kvar av deras liv då.

Men här nedan är en nedtecknad berättelse om denna Lotta av Bitternabon Torsten Andersson. Texten är hämtad ur skriften "Öster o VästerBitterna, Förteckning över gamla boplatser samt historier och berättelser av Torsten Andersson m.fl." 
(finns att låna på UB i Gbg).
Jag hoppas att Torsten om han levt inte haft något imot att jag skrivit ner och lagt upp hans berättelse här.
Den är nedskriven av honom runt år 1990:

"Kröke-Lôttas uthus och brunn

"Kärt barn har många namn och den här Lôtta hade fler, men för säkerhets skull får detta räcka. Hon bodde på gränsen till Hackebergs-skogen. Stugan står delvis kvar än idag. Kanske i viss mån beroende på att den byggdes till med ett rum omkring 1920. Förut var den inte större än ett rum, plus en liten förstuga. Den här tillbyggnaden har sin särskilda historia. Lôtta skröt över att ha gjort den själv. "Ja ha böggt te en änne" sade hon. Nu var det så att hon mellan varven gick till kyrkan. Detta behagade dåvarande prosten som kom på besök emellanåt till Lôtta. Han var den ende som släpptes in i det nybyggda. Det blev ett slags heligt rum. Följden blev att man sa att ingen mer än prosten släpptes in i Lôttas ände.

Hon var emellertid mångkunnig, mest känd för sin matlagning vid kalas. "Kokessa" kallades hon då. Ystningen av julost var också något som Lôtta var specialist på. Och Gud nåde den som sa emot henne. Det var just vid ystning som hon fick sitt smeknamn Knôka-Lotta. Det var en gammal fin tradition att ysta julost hemma, det var då som nu en ädel konst att göra god ost, men Lôtta kunde detta. Mjölken värmdes till en viss temperatur och sedan sattes ostlöpe till plus en del hemliga ritualer. Alltnog den ostmassa som blev följden skulle sedan ner i en plåtburk med hål i botten för att vasslen skulle rinna ut. Men innan dess skulle ostmassan placeras i en linneduk som sedan skulle knôkas ner i burken. Det var här Lôtta kommenderade: "Knôka bara, knôka allt va I orkar". Så blev det Knôka-Lotta.

Så kommer den egentliga historien. Det var på ett födelsedagskalas. Lôtta var kokessa. (Jag var själv med som 7-åring). Allt var frid och fröjd, hennes matkonst prisades i högan sky. Hon hade dock en svaghet; en sup slank ner ibland i ett obevakat ögonblick. Sånt hade ju folk överseende med. För det mesta gick det bra, men den här gången hade hon tydligen tagit för mycket. Fram mot gryningen när alla lagom upprymda skulle gå hem hörde det till god sed att gå ut i köket och tacka Lôtta för allt det goa. Hon var försvunnen. Så småningem hittades hon i ett saligt rus i en soffa uppe på vinden. Men vad kan inte gubbar i ett upprymt tillstånd hitta på! Jo, en skottkärra hittades och här på placerades Lôtta utan större protester. Så vidtogs hemfärden under jubel och sång. Det var ungefär en kilometers färd. Att vägen var knagglig ibland gjorde inget. Villiga händer hjälpte upp henne igen.

Det kunde ju ha räckt med den här hemfärden, men enligt historien så hade prosten fått bud efter sig att Lôtta blivit skjuten men var vid liv, samt att han hastat dit. Jag kan inte intyga sanningshalten i detta, men så berättas det."

–Nedtecknat av Bitternabon Torsten Andersson runt år 1990.
Ur "Öster o VästerBitterna, Förteckning över gamla boplatser samt historier och berättelser av Torsten Andersson m.fl."

21 december, 2016

Vackert textat på en svunna tiders julhälsning från värmlandssläkt till Bitterna.

30 augusti, 2016

Från sommaren 2016. Mina förfäders uthus, Långöholm.

15 juli, 2016

Insamlande av gamla bilder för bevarande i bygdegården

Bitterna bygdegrupp samlar in bilder på personer som levt i Bitterna förr för att bevaras i bygdegården för framtiden. I samband med detta blev jag ombedd att sätta samman några av bilderna jag har med textinfo kring människor som bott på ställena Långöholm 1, Långöholm 2 och Vantaberget.
Här kan man även se dessa om man klickar på nedanstående länkar:
Pdf: Långöholm 1.
Pdf: Långöholm 2.
Pdf: Vantaberget.

Vissa bilder som klassfoton och konfirmationsfoton kommer att visas i församlingshemmet vid hemvändardagen (den 28 aug. ska det vara en hemvändardag för Vedum-Bitterna).

14 juli, 2016

En bild av min farfars föräldrars liv

Anna Maria och August.
Ett försök att ge en bild av min farfar föräldrars liv på Långöholm/Tjockamossen.

Min farfars far hette August Andersson f. den 15 dec. 1856.
Den 19 nov. 1880, strax innan August blir 24 så flyttar hans föräldrar och syskon till Myrledet, Ullasjö och August tar över gården istället. Året efter, den 16 dec. 1881 gifter sig August och Anna Maria –kallad Anne-Maja eller Anne-Maj. Min farfars mor är född den 20 juli 1859 och är 21 år vid giftermålet. August har dagen innan blivit 25.
Ett år efter bröllopet föds sonen Johan (27/11 1882), ytterligare två år senare sonen Albin (2/12 1884) och sedan sonen Adolf (5/1 1887) och Ellen Emilia (26/1 1889). Och så Sven (3/2 1891). Anna Maria föder under 10 års tid barn vartannat år, alltid på vinterhalvåret, men det är bara dottern Ellen Emilia som dör. Vid 1 år och tre månaders ålder dör dottern i lungsot. De fyra pojkarna överlever alla till vuxen ålder. Alltför fett kan man ändå gissa att det inte är för den 29 sept. 1891 (det är året efter att flickan dött) beger sig August iväg till Amerika. Yngste sonen är då sju månader och de andra barnen är 4, 6 och 8 år. Tidigare detta år har min farmors far Svante Krök även han rest iväg till Amerika för att arbeta. Dessa två män är jämngamla och lever bara ett stenkast ifrån varandra.
När August reser iväg är det Anna-Maja som sköter gården. Enligt en uppgift jag har var Augusts yngre syster Thilda piga hos dem efter övertaget 1880 (Thilda är då 18 år), men i dec. 1891 gifter hon sig med bagare Johan Alfred Larsson så efter det är hon väl inte kvar?
Nästan 3 år är August borta och kommer åter 1894, tidigt på året måste det varit för min farfar Martin och hans tvillingbror Axel är födda 7 sept. 1894. Men han är hemma mindre än två år. 1896 bär det av igen. Yngsta tvillingarna är då 1 1/2 år gamla och de andra barnen 5, 9, 11 och 13 om jag räknat rätt. Anna-Maja är också gravid igen och väntar ytterligare ett barn, hon är 36 år.
August anländer New York den 24/4 med fartyget Brittanic som avgått från Liverpool. I augusti det året föder Anna-Maja deras sista barn, en pojke som är dödfödd.
August kommer att vara borta 2 år och 4 mån. denna gång och kommer åter 23 sept. 1898. Men bara 2 1/2 år senare i mars 1901 är det istället dags för äldste sonen Johan, bara 18 år gammal att ge sig iväg. Han emigrerar till Brockton, Mass. och följs sedan ytterligare 2 år senare av brodern Albin och även Sven. När Johan (som kom att ta namnet John Holmes i Amerika) for var min farfar inte ens 7 år gammal, ändå kom de att hålla kontakten hela livet.
Åren 1910, -12 och -14 får August och Anna-Maja 3 barnbarn i Amerika som de med största sannolikhet aldrig får träffa.
1930 föds deras första barnbarn i Sverige, min farbror Rune.
August dör 1932.
Anna Maria dör 1945.
"Anne-Maj" eller Anna Maria här, min farfars mamma.
Ett skrin som tillhört Anna Maria som ung med hennes namn som ogift: Svensdotter. 
På botten av skrinet står det "Tålanda" –där hon var född, skrivet med blyerts. 
August, två bilder av min farfars far. 
Graven där min farfars föräldrar ligger finns ännu idag 2016 kvar på Bitterna kyrkogård.

08 juli, 2016

Skolfoto, Österbitterna, 1943-44

Ett klassfoto till från Bitterna skola. Här har pappa skrivit "Läsåret 1943-44" intill. Jag tror att det är min farbror Bernts klass och att han står i bakre raden intill läraren J. Albertsson.

07 juli, 2016

Ännu ett skolkort från vad som väl bör vara Bitterna skola på 40-talet.
Jag tror att det kan vara min farbror Bernt (1934-1981) i mittenraden (fjärde fr. höger) men vid det här fotot är inget årtal antecknat. Klicka på bilden för förstoring.
Samme lärare: J. Albertsson som här.

22 juni, 2016

Adel i Bitterna

Enligt uppgifter som jag fått av släktforskaren Bertil Svensson, Hemsjö (vars fru Inga-Lena Svensson är min pappa Everts syssling) så ska det bakåt på min farmors far Svante Kröks sida till min förvåning finnas adel. Svantes farmor Lena Sophia ska ha varit dotter till en adelsdam – Henrietta Vilhelmina Belfrage, från Västra Tunhem, som gifte sig med hemmansägare Halvard Dahlqvist från Värmland.
De bosätter sig i Bitterna. 

Om adelssläkten Belfrage kan man se mer här. Där ser man då också att Belfrage ursprungligen är en skotsk adelsätt som inkom till Sverige 1624 med stamfadern Hans Belfrage.
Hans Belfrages mor Jonetta Balram var i sin tur av ätten Stuart (eller Steward som alternativ stavning). Huset Stuart var inget mindre än ett skotskt kungahus som regerade både Skottland och England. 
Om detta stämmer (och jag har inte sett något som tyder på att det inte skulle göra det) så innebär det att jag och min farmors far skräddare Svante Krök i rakt nedstigande led alltså skulle vara släkt med skotska kungahuset!
I förlängningen t.o.m. högst troligt med ingen mindre än drottning Maria Stuart – Mary, Queen of Scots (även om jag inte har alla led klart för mig här och just det väl inte är i rakt nedstigande). Hade Svante i sitt strävsamma liv någon aning om sitt något utspädda, men ändå blåa blod? Man undrar. Jag får väl gräva vidare i detta framöver. Bakåt på Henrietta Vilhelmina Belfrages sida vimlar det dessutom av adliga namn såsom Friedenreich och  Stöltenhielm.

Eftersom det här är en bit bakåt i tiden borde det finnas fler Bitternabor som delar dessa rötter. Lena Sophia var född år 1800 och gifte sig med Sven "Kröken" Andersson,  Krökesmosse/ Karla Tå. De fick fem barn.
Bild på Drottning Mary Stuart innan hon blev fängslad, och sedan dömd till döden och avrättad genom halshuggning år 1587.

06 mars, 2016

Vårvinterbild i Bitterna. Nutid, Vantaberget.

07 november, 2015

50-tal i Vedum

En hälsning från Vedum och 50-talet. Butiken som syns närmast: J. Fahlströms Hatt- Möss & Manufakturaffär, sedan ett urmakeri och på nästa hus ser man skylten "Färg". 
Här halkar det med en Vedumsbild också. Det här är ett vykort jag fått av svärmor Märta, född och uppvuxen i S. Lundby. Kortet är poststämplat i Vedum den 10 maj 1954, förlag: Vedums färghandel.

03 november, 2015

Evert, 7 år

40-tals klänningar och äppelknyckarbyxor. Klasskort från Bitterna. Namnen på alla barnen har jag fått av Ingvar Lund i Bitterna. 
Det var i Öster Bitterna skola som min pappa Evert gick i småskola. Året här är 1944-45. Stående i raden längst bak syns pappa som bör vara 7 år gammal och gå i första klass här.
Fr.v bakre raden: Allan Johansson, Bertil Persson, Evert Johansson (läraren Hanna Andersson), Stina Johansson, Åke Lindberg, Sven Olof Holgersson. Främre raden fr. v: Anna Stina Karlsson, Kerstin Johansson, Erika (fosterflicka i Tolagården), Gunnel Hjalmarsson, Ingrid Andersson.
Min pappa Evert, 7 år, med klasskamrater.

29 september, 2015

Svante Krök i Amerika

Lite fler detaljer om om hur Svante Andersson Krök tog sig till Boston första gången.


Den 6 april 1888 reste han med fartyget 'Romeo' från Göteborg till Hull i England. Resan ska ha tagit 2-3 dagar.

Källa: Göteborgs poliskammare, Arkiv Digital
Detta var den vanligaste vägen vid denna tid enl. Wikipedia.
Romeo


Från Hull tog man tåget till Liverpool och här hittar jag Svante igen, nu på ångbåten 'Catalonia' till Boston dit han anländer 23/24 april 1888.





Catalonia ägdes av Cunard line sam namngav alla sina fartyg så de slutade på -'ia'.
Förmodligen denna Catalonia som Svante åkte till Amerika med.


Catalonia verkar ha gått på grund i dimman på återvägen från Boston, med samma kapten, Edward Wylie, som förde befälet på ditresan när Svante åkte. Han hamnade inför rätta men verkar ha friats.
She sailed from Boston, U.S., on the 28th April last for Liverpool, with 120 passengers and a general cargo of 1,800 tons. All went well till the 7th of May, when they were approaching the coast of Ireland, the weather being fine and clear.

Noterar att det var betydligt färre passagerare från Amerika än på dit vägen. I passagerarlistorna dit hittar man mest unga män, Svante med sina 31 år var bland de äldre.

Vid den  här tiden började man resa mer organiserat, kanske läste Svante en annons som denna:
Gotlands tidning 1882

Enl. Wikipedia rapporterade den amerikanska folkräkningen 1890 att den svenskamerikanska befolkningen närmade sig 800 000 människor, med toppar i invandringen 1869 och 1887. Svante var långt ifrån ensam om att försöka hitta en bättre utkomst.

26 april, 2015

Vila

Långöholm i vår-vintersol tidigare i år. Den plats där min farfar Martin Johansson föddes, som det ser ut idag. Stenmur och grindhål samt rest av jordkällare finns kvar, men numera ligger det en nybyggd maskinhall här. Om platsens historia här (nu med adress Långöholm 2).