22 september, 2019

Bitternabilder på instagram

Laduvägg i Bitterna  idag, märkt av tidens tand.

Numera finns det även ett konto på instagram med namnet Bitternabilder.
Där lägger jag då och då upp bilder från förr som känns kul att dela och visa.

12 juli, 2019

Farmor Esters uppväxt


T.v. Ester i småskolan på klasskort i 8-10 års åldern. T.h. som ung mamma 1936.

Farmor Ester föddes på Vantaberget, Bitterna den 3 Maj 1904.
Hon var sladdbarn med de äldre bröderna Sanfrid, 10 och Ernst 9 närmast i ålder och med mamma Maja-Stina –som kallas Vanta-Maja, närmre 43 och pappa Svante 47 år gammal.
Det finns också två äldre halvsystrar, Anna, 18 och Elin, 13.

Det har varit mycket sorg, nöd och död i familjen innan Ester kommit till världen. Fyra barn har under åren dött i familjen (tre halvsyskon och ett helsyskon till Ester) och även Svantes första fru som dött i lungsot. Det senaste barnet som dött är Gerda, en halvsyster till Ester som dör i "bröstlidande" 13 år gammal 3 år innan Ester kommer till världen. Denna syster nämnde farmor aldrig och jag undrar om hon själv ens visste om henne.

1906, när Ester är 2 år reser äldsta systern till Amerika där hon kommer att vistas i sju år.
1913, när Ester är 9 år går storebror Sanfrid på sjön och storasyster Anna som kommit åter från Amerika gifter sig.
1916, när Ester är 12 får syster Anna barn och Ester blir moster och 1919 gifter syster Elin sig och flyttar till Värmland.
1920, -21 och -24 blir det fler syskonbarn som föds men 1926 dör halvsystern Elin i Värmland.
1928 gifter sig Ester med 10 år äldre Martin (min farfar) på granngården och flyttar hemifrån, tvärs över åkern.
Som flicknamn förekommer både Ester Andersson, Ester Svantesdotter och Ester Krök, som gift heter hon Ester Johansson.

10 juli, 2019

Gerda Charlotta och alla döda syskon

Den 29 mars 1901 skrev Provinsialläkare Richard Hagelin ut denna medicin till min farmors halvsyster Gerda Svantesdotter.
Den 9 april förnyas receptet men 10 dagar senare, den 19 april dör Gerda i “bröstlidande", 13 år gammal.
Min farmors far har vid den här tiden fått 8 barn. 4 av dem har han fått begrava som minderåriga, samt även sin (första) hustru. 3 år senare föddes min farmor och många år senare upptäcker jag den här flickans existens. 

Att min farmor hade två halvsystrar och två helsyskon har jag alltid vetat om, men att hon också haft tre ytterligare halvsyskon och en helbror som alla dog som små var nytt för mig till nyligen.
Helsyskonet hette Sven Martin och dog vid 3 1/2 års ålder och halvsyskonen var Axel Robert, Anna och nämnda Gerda Charlotta. Axel Robert blev 9 1/2 år gammal och Anna dog i 1-års åldern.
I denna lilla psalmbok som en gång tillhört flickan Gärda har hon som 11-åring skrivit sitt namn.
Gerda föds den 24 januari 1888. Det finns vid denna tid en storebror och en storasyster till henne i familjen. När hon är ett par månader beger sig pappa Svante till Amerika för att arbeta, lämnar familjen och blir borta i över ett år. När han kommer åter får Gerda strax en lillasyster men när Gerda år runt 3 beger sig fader iväg igen och blir borta nästan ett år. Under denna tid dör storebror och strax efter att fadern kommit hem från sin andra Amerikaresa dör även Gerdas mamma i lungsot. Gerda har nyss blivit 4 år.
1893, när Gärda är 5 gifter pappa Svante om sig och hon får en fostermor och i rask takt tre småbröder. Men 1899 –samma år som Gerda som 11-åring skriver i sin psalmbok- dör minsta brodern Sven Martin, 3 1/2 år och sedan dröjer det alltså inte mer än 1 1/2 år innan Gerda själv som 13-åring lämnar jordelivet.

30 december, 2018

40-talsestetik från forna tiders julhälsning. 
Hittat vid rivning av Bitternaladugård i år.

23 oktober, 2018

Albin Holm

Två år efter att storebror Johan emigrerade till Amerika följer den yngre brodern Albin efter. Också han är liksom Johan nyss fyllda 18 när han reser i mars 1903. Men Albins vistelse i det nya landet blir kort, bara ett halvår, i september dör han i tyfusfeber och någon får den tunga uppgiften att skriva hem och meddela familjen.
Brevet jag hittar är inte komplett, en del av det fattas men ett utsnitt ur det lyder:

" Johan är mycket ledsen, han hade ej mod att skrifva hem men vi får nu alla trösta oss med att hans* tid ej var längre. Johan vill att ni skall ha tacksägelse för honom hemma i kyrkan. Han var vid sin död 18 år 9 månader och 23 dagar..."

*syftar på den döde Albin alltså.

Vem det är som fått fatta pennan istället för den stackars storebrodern som inte mäktade med det vet jag inte, men det är någon som kallar Albin och Johans far för "svåger August". Det finns också med ett urklipp ur tidningen.
Hemmavid har nu min farfar (och hans tvillingbror) hunnit bli 9 år, Sven är 12 och Adolf 16.

21 oktober, 2018

Första brevet till Sverige

Vindsfynd!

Johan – den äldste av min farfars bröder gav sig av till Amerika i februari 1901, strax efter att han fyllt 18 år. Detta är bara 2 1/2 år efter att hans far kommit åter från sin senaste Amerikaresa. Pappa August är nu 45 år gammal och man kan tänka sig att han känner sig för gammal för att göra någon mer resa och äldste sonen får istället resa för att kanske kunna skicka hem någon slant.
Johan återvände dock aldrig till Sverge som pappan men skrev hem hela livet vad det verkar och efter att han dog fortsatte även hans dotter att hålla kontakten.

Det har kommit gamla släktbrev i min väg förut också, men nu hittade jag en bunt jag inte alls tagit del av tidigare. Flera av dem är fyllda av dramatik. 
Detta måste vara det allra första brev som han skrev hem efter att han anlänt till det nya landet.

" Brokton den 15 april 1901

Jag vill nu skriva några rader till eder och låta veta jag är lyckligt och väl framkommen fast sent omsider. På Nordsjön hade vi svår storm så där var vi riktigt sjuka... Vi skulle varit i Hull om Söndagsmorgonen men vi kommo inte dit förrän om Söndags afton så att ni skall tro, att reglingen och trapporna på båten slogs sönder så att det var det värsta det har varit på fyra år sa sjömannen.
  Sen fingo vi resa till Lifverpol på måndagen. Så fingo vi ligga där tills på Onsdag, vi skulle gått om Tisdag men båten var inte färdig. Men på store sjön hade vi vackert väder men det var en dålig båt så att den tog 10 dagar. Det var riktigt långsamt skall ni tro, men där var jag inte något sjuk men vi finge riktigt bra mat. Det var en kreatursbåt fast dom inga hade och vi voro sex hundra passagerare och dom hade inte plats mer än för 200 hundra då kan ni veta hurdant vi hade det *. Vi kommo till Boston... Karl mötte där så gingo vi till hans hem. Sedan följde han hit mig så att det var inte svårt för mig alls och tullinga** gick bra också, ja bara lyfte på locket så var det bra. Jag får arbete hos mjölkmannen och får 10 dollar första månaden sedan får jag femton så ikväll klockan 6 kommer han o hämtar mig sen får jag börja o arbeta i morgon.
  Vi blev vaccinerade allesammans på båten innan vi finge gå i land så nu börjar armen att svullna och göra ont. Jag får nu sluta för denna gång, ni kan adressera brevet hit till Alfred tills jag får reda på någon vidare adress men ni skall skriva Holm i stället..."

Johan blev John Holm (senare Holmes) och Alfred som tog emot är troligtvis en farbror till Johan som emigrerat tidigare, förmodligen även Karl.

De som fanns hemmavid och tog imot det här första brevet från Amerika var förutom föräldrarna småbröderna Albin 16 år,  Adolf 14 år, Sven 10 år också min farfar och hans tvillingbror, bara 6 1/2 år gamla då.

* bitvis är handstilen och stavningen inte helt självklar så jag är inte bergsäker här.
** här syftas nog på tullen.

15 juli, 2018

Värmlandstur och Värmlandssläkt

Under en semestertur i Värmland nyligen råkade jag passera Molkom och Nyeds kyrkogård.
På nätet hittade jag en bild upplagd av Nyeds hembygdsförening (Wermlandsbilder.se) som visar min farmors halvsyster Elins (f. Kröök) gravsten på Nyeds kyrkogård, och faktiskt hittade jag den när vi stannade till där efter ett bad i Molkomsjön också.
Där vilar även maken Olof Johansson (som man kan se var 14 år äldre) och sonen Åke f. 1921 som var min pappas kusin.
Om min farmors halvsyster Elin har jag skrivit ner det jag hittat här och här.

Åke var alltså bara 4 år gammal när hans mamma dog, 35 år gammal 1926.
Enligt begravningsinbjudan ser det även ut att finnas ett ytterligare barn: Märta, men om henne vet jag inget. Om hon var storasyster bör hon varit född 1920, annars senare på 20-talet. Den fjärde personen på gravstenen här tänker jag skulle kunna vara Åkes hustru.

Enligt gravstenen dog Åke 2004, 83 år gammal.

Vid Nyed kyrka en varm och vacker julidag.

03 juli, 2018

Nutida bitternabild, sommarsol och förfäders uthus på Långöholm (foto: Christer Johansson).

03 april, 2018

Om första skolan i Bitterna

I "Hågkomster från folkskola och folkundervisning", med underrubriken "skildringar av f.d. elever och lärare" av B. Rud. Hall från 1937 kan man läsa om den första skolan i Bitterna på 1800-talet.
Under rubriken "Första folkskolan i Bitterna pastorat, Västergötland" av Lärarinnan Edit Svensson, Hjo kan man ta del av olika turer kring skolans uppstart.
Där går att läsa t.ex.
"Den nya byggnaden å Varpekullen inrymde såväl skolsal som lärarbostad. Den senare utgjordes av ett par rum i husets ena ända, och skolan var inrymd i den andra. Enligt uppgift, som en gammal minnegod gubbe lämnat mig, var skolrummet 15 alnar långt och 12 alnar brett samt hade fönster på båda långsidorna. Salen var alltså väl tilltagen, men det behövdes också, ty barnantalet var stort. Det var ofta ett par hundra barn som undervisades där på en och sanma gång, och då blev det ju inte så stor golvyta precis för varje barn, inte mer än ungefär  1/3 kvm., så man förstår, att de växande hade det lika trångt som packade sillar. Avklädningsrum fanns icke."

Här torde t.ex. min farmors far Svante Krök och min farfars far August som båda var födda runt 1856  ha gått för omnämnde läraren Fogelqvist som inte avgick förrän 1874.
Skolan startades i maj 1847.

Ovan ur "Hågkomster från folkskola och folkundervisning", med underrubriken "skildringar av f.d. elever och lärare" .

08 oktober, 2017

En fläkt av svunna tiders järnväg

Ånglok genom Bitternalandskap i helgen när järnvägen Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga firade 150 år. 
Tre år innan järnvägen Uddevalla–Vänersborg–Herrljunga (UVHJ) öppnade 1867 flyttade enligt husförhörslängderna min farfars farfar Järp-Anders och min farfars farmor Johanna till huset intill järnvägen på Långöholm/Tjockamossen. Här byggdes också en banvaktarstuga. Johanna var uppvuxen på Tjockamossen/Långöholm med sina föräldrar Perse-Johannes och Stina. 
En liten smula anade man kanske nu också hur storslaget det måste varit då –när tåget korsade lanskapet för första gången efter att järnvägen byggts klart. 
Jag minns hur min farmor på 70-talet alltid stannade upp och tittade när tåget gick förbi, kanske något hon tagit efter sin far som var barn när järnvägen kom.
foto av Ann Sparén.

26 juli, 2017

Adelsrötter i Bitterna åt olika håll

Jag har tidigare fått veta att det ska ha funnits adel bakåt i släkten på min farmor Esters sida. Nu fick jag även tips om att det på min farfar Martins sida finns adelsanor. 
På farfars sida ska det (om jag räknat rätt i generationerna) vara min farfars farfars mormors mormor som var "adelsfröken". Hon var född Gyllensting –Beata Elisabeth Gyllensting. År 1724 var hennes födelseår och hon var en "adelsfröken från St Ringstad i Öster Bitterna". Mer om henne finns t.ex att läsa i detta släktträd. 
Den Gyllenstingska släkten verkar ha varit relativt kortlivad men jag hittade en del info om den på denna sida (som ska vara från Skaraborgs Läns Annonsblad 1949).
Beatas mamma hette Anna Christina Gyllenhaal. I detta släktträd kan man följa dessa personer vidare bakåt. På Beata Elisabeth Gyllenstings föräldraras båda sidor vimlar det av fascinerande namn som: Sparre, Uggla, Rosendufva, Natt och Dag och Ribbing. För att nämna några. Enda ner till tidigt 1400-tal. Där ser jag t.ex. en Bruno Svensson till Forsheda som var född redan (ca.)1422 och som var häradshövding i Valle härad (i nuvarande Skövde och Skara kommun). 
Går man i stället framåt hittar man Hollywoodskådisarna Jake och Maggie Gyllenhaal i nutid :-) 
På min farmors sida är det min farmors farfars mormor som var född adlig, som Belfrage. Om det här.

21 juli, 2017

Kröke-Lotta -eller Knôka-Lotta på Munkabacken

Teckning av Torsten Andersson från Bitterna, ur skriften "Öster o VästerBitterna, Förteckning över gamla boplatser samt historier och berättelser av Torsten Andersson m.fl."

Lotta Andersdotter-Krök var min farmors faster, född 1859, två år yngre än min farmors far och med en fem år yngre bror. Liksom min farmors far Svante var hon född i utkanten av de s.k. Svältorna, på Krökemosse, Tålanna, i Bitterna.
När hon är 24, 1883, flyttar hon med sina föräldrar till Munkabacken i Bitterna där hon lever till sin död år 1923, 63 år gammal. Vad jag vet var hon aldrig gift och fick inga barn.
Min farmor ville ibland på 70- och 80-talet åka till Munkabacken för att plocka blommor på den plats där hennes farföräldrar och faster bott.
Som jag minns det fanns inte mycket mer spår än en jordkällare och någon stengrund kvar av deras liv då.

Men här nedan är en nedtecknad berättelse om denna Lotta av Bitternabon Torsten Andersson. Texten är hämtad ur skriften "Öster o VästerBitterna, Förteckning över gamla boplatser samt historier och berättelser av Torsten Andersson m.fl." 
(finns att låna på UB i Gbg).
Jag hoppas att Torsten om han levt inte haft något imot att jag skrivit ner och lagt upp hans berättelse här.
Den är nedskriven av honom runt år 1990:

"Kröke-Lôttas uthus och brunn

"Kärt barn har många namn och den här Lôtta hade fler, men för säkerhets skull får detta räcka. Hon bodde på gränsen till Hackebergs-skogen. Stugan står delvis kvar än idag. Kanske i viss mån beroende på att den byggdes till med ett rum omkring 1920. Förut var den inte större än ett rum, plus en liten förstuga. Den här tillbyggnaden har sin särskilda historia. Lôtta skröt över att ha gjort den själv. "Ja ha böggt te en änne" sade hon. Nu var det så att hon mellan varven gick till kyrkan. Detta behagade dåvarande prosten som kom på besök emellanåt till Lôtta. Han var den ende som släpptes in i det nybyggda. Det blev ett slags heligt rum. Följden blev att man sa att ingen mer än prosten släpptes in i Lôttas ände.

Hon var emellertid mångkunnig, mest känd för sin matlagning vid kalas. "Kokessa" kallades hon då. Ystningen av julost var också något som Lôtta var specialist på. Och Gud nåde den som sa emot henne. Det var just vid ystning som hon fick sitt smeknamn Knôka-Lotta. Det var en gammal fin tradition att ysta julost hemma, det var då som nu en ädel konst att göra god ost, men Lôtta kunde detta. Mjölken värmdes till en viss temperatur och sedan sattes ostlöpe till plus en del hemliga ritualer. Alltnog den ostmassa som blev följden skulle sedan ner i en plåtburk med hål i botten för att vasslen skulle rinna ut. Men innan dess skulle ostmassan placeras i en linneduk som sedan skulle knôkas ner i burken. Det var här Lôtta kommenderade: "Knôka bara, knôka allt va I orkar". Så blev det Knôka-Lotta.

Så kommer den egentliga historien. Det var på ett födelsedagskalas. Lôtta var kokessa. (Jag var själv med som 7-åring). Allt var frid och fröjd, hennes matkonst prisades i högan sky. Hon hade dock en svaghet; en sup slank ner ibland i ett obevakat ögonblick. Sånt hade ju folk överseende med. För det mesta gick det bra, men den här gången hade hon tydligen tagit för mycket. Fram mot gryningen när alla lagom upprymda skulle gå hem hörde det till god sed att gå ut i köket och tacka Lôtta för allt det goa. Hon var försvunnen. Så småningem hittades hon i ett saligt rus i en soffa uppe på vinden. Men vad kan inte gubbar i ett upprymt tillstånd hitta på! Jo, en skottkärra hittades och här på placerades Lôtta utan större protester. Så vidtogs hemfärden under jubel och sång. Det var ungefär en kilometers färd. Att vägen var knagglig ibland gjorde inget. Villiga händer hjälpte upp henne igen.

Det kunde ju ha räckt med den här hemfärden, men enligt historien så hade prosten fått bud efter sig att Lôtta blivit skjuten men var vid liv, samt att han hastat dit. Jag kan inte intyga sanningshalten i detta, men så berättas det."

–Nedtecknat av Bitternabon Torsten Andersson runt år 1990.

Ur "Öster o VästerBitterna, Förteckning över gamla boplatser samt historier och berättelser av Torsten Andersson m.fl."
Jordkällare, Munkabacken idag
(med bedagat älgtorn ovanpå, mitt foto).

21 december, 2016

Vackert textat på en svunna tiders julhälsning från värmlandssläkt till Bitterna.

30 augusti, 2016

Från sommaren 2016. Mina förfäders uthus, Långöholm.

15 juli, 2016

Insamlande av gamla bilder för bevarande i bygdegården

Bitterna bygdegrupp samlar in bilder på personer som levt i Bitterna förr för att bevaras i bygdegården för framtiden. I samband med detta blev jag ombedd att sätta samman några av bilderna jag har med textinfo kring människor som bott på ställena Långöholm 1, Långöholm 2 och Vantaberget.
Här kan man även se dessa om man klickar på nedanstående länkar:
Pdf: Långöholm 1.
Pdf: Långöholm 2.
Pdf: Vantaberget.

Vissa bilder som klassfoton och konfirmationsfoton kommer att visas i församlingshemmet vid hemvändardagen (den 28 aug. ska det vara en hemvändardag för Vedum-Bitterna).